Livet är som en bok. Full av sidor, och ingen vet vad som väntar på nästa. Man kan aldrig veta, det är bara att fortsätta läsa. Vi hoppas hela tiden att ingenting hemskt ska hända, utan att nästa sida även den består av kärlek och lycka. Men precis som i en bok så händer det också att man fäller en tår av sorg, inte av glädje. I en bok är huvudkaraktärerna oftast två. I livet däremot är huvudkaraktärerna ens vänner och familj, alla lika betydelsefulla för att handlingen ska fortsätta vara lika bra.
         I en bok blir de två ett par tillslut, och alla lever lyckliga i alla sina dagar. I livets verklighet är det inte alltid lika enkelt. Under livet möts man av motgångar som kan vara svåra att tackla. Nu handlar det inte om en full parkeringsplats, eller en slutsåld skinka till jul för den delen. Det handlar om sjukdomar - motgångarna som är svårast att tackla. Till och med dem av värsta sorten. Dem man ständigt fruktar. Cancer. Alzheimers.
         En dag dyker dem upp, och river alla murar. Men precis som paret i boken så måste man kämpa tillsammans. Ensam är inte alltid så stark, men med kärlekens krafter klarar man allt. Att en nära släkting drabbas av någon av dessa sjukdomar kan vara några av dem jobbigaste motgångarna i livet. Man kan inte riktigt förstå att det är sant. Man fattar liksom inte. Men allt man kan göra är att läsa vidare, och hoppas på det bästa.
         Att hoppas på det bästa, det är iallafall vad jag gör dagligen numera. Jag är ledsen och tycker det här är skitjobbigt. Men jag kämpar på. Mina tankar är ofta riktade till mina nära släktingar som drabbats av dessa sjukdomar. Två personer jag ända sen barnsben älskat oerhört mycket. Som betyder så mycket för mig. 

Vad jag vill säga är att det aldrig är kört. Om man kämpar är ingenting omöjligt! Oavsett vilken motgång man möter, så är det inte kört. Jag vill också passa på att uppmana er alla att tänka lite extra på dem ni älskar nu i juletid. Man vet ju aldrig vad nästa sida i boken har att bjuda på, eller hur? Så passa på att ta hand om varandra lite extra nu.

jag älskar er.

pame!