Idag hade jag ett möte med min mentor på skolan och jag fick i uppgift att ta med något jag är stolt över. Så igårkväll låg jag och grubblade över vad jag skulle ta med mig, då jag självklart tog uppgiften på fullaste allvar. Jag funderade en stund, men kom sen fram till att materiella ting kändes helt fel. Men vad är jag stolt över då? Jo, jag är stolt över mig själv. För det ska man vara! Jag är stolt över att jag gått ner så pass mycket i vikt, jag är stolt över att jag möter varje dag med en positiv inställning, jag är stolt över att den resan gjort och jag är stolt över vad jag lyckats åtstadkomma i livet såhär långt. Och jag kan avslöja att reaktionen blev över förväntan och jag tror jag har världens bästa mentor!

 

 

 

Idag är det onsdag och den ser faktiskt lite annorlunda ut än vanliga onsdagar. Jag ska straxt bege mig till Norrköping för ett möte med med mentor. Det sista, som vi döpt till avvecklingsmöte. Känns lite konstigt efter alla år av dessa utvecklingssamtal. Men det ska nog gå bra! Hon bad mig ta med något jag är stolt över, och jag ska berätta för er senare vad jag valde.

      I eftermiddag ska jag iväg på en utställning om kriminialvården genom tiderna  och ikväll ska jag gå på ett litet event i Norrköping. Ska bli väldigt trevligt! Får se hur det går med köpstoppet.

 

 

Man möter motgångar i livet. Stora som små. Det kan handla om en envis sjukdom, en fraktur i armen eller en ångest som inte vill släppa. Men man måste komma ihåg att ens värld inte behöver rasera för det. Citatet Varje dag ska vara den bästa i ditt liv kan låta pretensiöst och helt fel, men tänk efter lite nu. Visst finns det ett fint budskap i det? Du kanske mår skitdåligt, men kom ihåg allt det andra. Kom ihåg att du är älskad. Kom ihåg dina vänner. Kom ihåg det som gör dig glad. Det finns mycket att leva och kämpa för, även om livet inte alltid är rättvist. Varje dag är en ny dag, och det är då du ska leva. Du ska leva i nuet och ta vara på dagen. Därför ska varje dag vara just den bästa, den bästa i ditt liv. Just där. Just då. Kom ihåg det.

 

 

I lördagsmorse hämtades jag tidigt av dessa två finingar för en weekend i Stockholm.

 

 

 

Jag har tidigare skrivit om torsdagskänslan, den där härliga känslan som jag verkligen gillar. Idag har jag inte känt någon sån känsla, snarare tvärtom. Jag har varit så oerhört trött. Mina fötter kändes som tegelstenar imorse och jag orkade knappt ta mig upp ur sängen. Det tar på krafterna att hänga i Stockholm en helg! 

      Om 60 dagar har jag vid den här tiden tagit studenten, men innan jag kan njuta av den glädjen och friheten så är det en hel del måsten som ska göras. En del rester som jag skjutit på, en del stora avslutande arbeten samt en hel del annat jobb både i skolan och på andra håll innebär att nästan all tid går åt till just det. Det är därför klockan snart är halv nio och jag skriver dagens första inlägg här. Det känns inte så kul, men det är såhär det är. Jag hoppas verkligen att ni har överseende med det och håller ut. Snart är allt i sin ordning igen men tills dess ska jag fortsätta blogga så gott det går!

 

 

 

Och så var jag hemma igen! Men vart har jag varit sen sist då? Jag har faktiskt varit i Stockholm! Haft en jätterolig och superlyxig weekend i vår huvudstad! Min kusin Annelie var sjuk och kunde inte åka, så jag fick hoppa in som reserv och blev bjuden både på både resa, hotell, shoppingbudget och musikal! Hur lyxigt låter inte det? Igår såg jag alltså Rock of Ages på Chinateatern för tredje gången! Det var ju trots allt en vecka sen sist. Haha!

 

 

 

Jag hade planerat helgen på följande sätt: en lugn lördag hemma och en söndag på utställningen i Norrköping. Meen, riktigt så blev det inte! Här sitter jag redo, 06.51, med väskan packad. Och nu är det dags att åka! 

 

 

Vernissagen blev välbesökt och väldigt omtyckt! Nu har jag svidat om och laddar inför en kväll på Davidssons för att säga hejdå till en nyfunnen vän! Först ut, middag. Ska bli såå gott! 

 

 

Då var vi klara! Nu inväntar vi bara besökarna. Hela klassen har kämpat på idag och hjälpts åt för att skapa en så bra utställning som möjligt. Och jag är oerhört nöjd. Lokalen är så otroligt mysig och alla visar upp så fina grejer! Ni som besöker oss kommer få se allt från kuddar och lampskärmar till flaskor, ljuslyktor och illusionsskisser! 

 

Ni är varmt välkomna till Sista supen idag mellan 15-17 eller i helgen mellan 11-15 både lördag och söndag. Sista supen ligger på Västgötegatan bredvid Skvallertorget och ICA Strömmen. Ta med en vän och kom hit! 

 

 

Inleder fredagen med ett fantastiskt citat av Morgan Freeman. Fint sagt och verkligen tänkvärt!

 

 

Slängde ihop drygt 100 muffins ikväll! Ja, minimuffins alltså! Till vernissagen imorgon. Om jag nu ska anordna en utställning så ska det vara klass på den! Det kommer bjudas på både dryck och tilltugg under vernissagen imorgon. Nu hoppas jag bara att muffinsen är goda, jag har ju inte provsmakat! Eller jo, jag smakade faktiskt lite på smeten. Man kan inte låta bli när man bakar muffins! Det är ju så gott med smet. Säger jag som förespråkar LCHF. Haha!

 

 

 

Efter min vecka som assistent till Hanna Lindblad har vårt samarbete fortsatt fast på distans. Hon är där, och jag är här. Men det funkar galant! Jag hjälper Hanna med lite olika grejer och den här veckan har det varit en hel del skrivjobb i och med hennes nya, uppdaterade hemsida som snart kommer lanseras. Det var på grund av den som jag hade ett timmeslångt business call med fröken Lindblad ikväll. Jag har skrivit texter om Hanna och alla hennes produktioner och jobb, så det har blivit en hel del research den senaste tiden. Men kul är det och kvinnan inspirerar mig mer och mer för varje gång! Ni anar inte hur mycket hon hunnit göra sen hon slutade skolan!

 

Jag kommer berätta mer när hemidan är lanserad, så ni kan klicka er in och läsa om allt spännande!  Och jag lovar er att den nya hemsidan är fabulous! Jag fick en sneakpeak redan för ett par veckor sedan, och jag blev helt kär! Mattias som har skapat den ska garanterat få göra min hemsida också en dag!

 

 

 

Studenten närmar sig och med den ska slutbetyget sättas, vilket innebär att man ska skicka in alla slutarbeten och framskjutna hemuppgifter. Man kan liksom inte skjuta på det längre! Därför har jag idag suttit med olika uppgifter i närmare fyra timmar, vilket inte händer så ofta. Och fler såna dagar lär det bli, för än är det mycket kvar! Men jag klagar inte för det är ju trots allt min dåliga självdisciplin som satt mig i denna sits. Även solen har ju sina fläcker...

 

 

 

För er som inte tog del av Hanna Lindblads Showgirl-turné under hösten kan nu iallafall få en litet smakprov av showen. Filmen är inspelad och producerad av Mini Gimoll och dansarna bakom Hanna heter Bianca Traum och Sofia Södergård. 

 

Just nu håller Hanna på att utveckla Showgirl-konceptet och förhoppningsvis ser vi snart Sveriges främsta Showgirl på scen igen! Till sin hjälp har hon bland andra dansaren och koreografen David Dalmo, tidigare medlem i succégruppen Bounce. Jag önskar dem stort lycka till med arbetet och hoppas på att få vara en del av produktionen på ett eller annat sätt! 

 

 

Igår var det fullt upp hela dagen! Lämnade Valdemarsvik i vanlig ordning vid sjutiden för en helt vanlig skoldag. Efter skolan mötte jag upp några klasskamrater för att spela in en reklamfilm som vi fått i uppgift av en av våra lärare. Det blev en film om ICAs frysta kanelbullar och vi hade väldigt roligt när vi spelade in den! Nu återstår bara omdömet. 

      Kvällen spenderade vi hemma hos vår klasskamrat Evelin som bjöd hem hela gänget på homeparty med smink, parfymer, hudvårdsprodukter och smycken. Det var väldigt trevligt att umgås med klassen efter skoltid och tjejen som visade upp produkterna var både väldigt duktig och trevlig. Däremot kunde jag inte stanna allt för länge med tanke på att bussarna, kvällstid, inte går speciellt ofta.

 

 

 

 

På fredag är det dags för vernissage och än är det mycket som ska göras! Hade hoppats på att vara klar vid det här laget, men det var lite väl optimistiskt. Texter ska författas, foton ska skrivas ut och kartonger ska skäras till och monteras. Men det är så roligt! Jag längtar till fredag och hoppas på en lyckad utställningen med många besökare! Ovan får ni ett smakprov från min lilla kollektion. 

 

 

 

 

Det är inte ofta jag citerar mig själv, men ikväll gör jag det. Texten är tagen från inlägget I was born this way, från 2009-04-11 och går att läsa här.

Att jag var bög, det har jag vetat sen flera år tillbaka, men att jag skulle komma ut som 15-åring, det trodde jag aldrig! ... Med mängder av positiva mail, sms och samtal har jag insett att jag gjorde rätt. Alla har varit positiva till mitt beslut och alla har visat att de stöttar mig - tacktacktacktacktacktacktacktacktacktack! Utan era meddelanden vore jag inte lika glad som jag nu är. 

Tack så hemskt mycket för allt stöd, tack så hemskt mycket!"

 

Det var fyra år sen jag skrev dem där raderna. Då var det en stor grej, både för mig och för min omgivning. Jag var trots allt bara 15 år gammal. Idag är jag däremot 19 år och tänker tillbaka med blandade känslor. Stolt över mig själv, det kan jag ärligt säga att jag är än idag. Det var en omtumlande och känslosam tid. För att komma ut är ingen engångsföreteelse. Att komma ut är en process som kräver både mycket tid och mycket energi. Det är inget man gör med en klackspark. Tyvärr.

Jag läser om homosexuella som blivit misshandlade eller rentav mördade och tänker att jag haft tur som sluppit det. Att jag haft tur som ”bara” behövt ta emot verbala trakasserier. Men tur? Har jag verkligen haft tur? Ska jag vara tacksam för att jag "bara" behövt stå ut med ord som bögjävel och böghora som ekat i korridorerna? Det är fel men trots allt en tanke som finns där. Jag känner att jag haft tur. Men jag har också mått dåligt, och faktiskt till och med önskat dö. Det skulle däremot aldrig hända, men det visar iallafall på hur deprimerad och ledsen jag en gång var och det är därför jag berättar det nu. För ord och hot är inte alltid så lätta att ignorera! Man kanske kan tro att det känns bättre än slag och sparkar. Men vet ni vad? Vid vissa tillfällen har jag faktiskt önskat att bli få slagen istället för att behöva höra alla ekande ord. För ett blåmärke försvinner, men en sårad själ läker sällan.

Idag har jag vunnit. Jag har vunnit över fördomarna, hatet och orden. Jag gick segrande ur fajten med stoltheten i behåll. Mer självsäker än någonsin tidigare. Jag stannade upp och sa till mig själv att sluta bry mig. Det var mitt vapen, vilket visade sig vara mer kraftfullt än dem där orden. Jag lärde mig leva med det och vände istället på det. Jag grät inte, jag skrattade! Jag tyckte rentav att det var underhållande. Det var ju inte jag som var patetisk - det var ju dem! Fördomarna var patetiska. Hatet var patetiskt. Och orden var bara ett svagt och meningslöst vapen. 

 

Jag får ofta frågan "hur orkar du vara så glad och positiv hela tiden?" Jag tror att jag svarat på den frågan nu. Efter att ha gjort den här resan och mött alla de här motgångarna, så har jag lärt mig att älska livet. Jag valde tidigt att ignorera allt det negativa, för jag visste att allt skulle bli så mycket enklare om jag var glad och positiv. Så det fick bli så helt enkelt - och jag lovar er att allt blir så mycket roligare med den inställningen jag har!

 

Avslutningsvis vill jag som vanligt tacka alla ni som stöttat mig under resans gång! Men jag vill också tacka er som gjort tvärtom. Ni med fördomarna och ni med hatet. Ni som ropade dem där orden när jag gick förbi. Ni trångsynta jävlar. Utan er skulle jag inte vara så stark och självsäker som jag är idag!

 

 

 

 

Ikväll gjorde jag mig av med min ebay-oskuld! Och det har aldrig känts så bra! Så himla kul. Idag pratade mina klasskompisar om att de letat skor till studenten på just ebay, vilket fick mig att inse att där har jag ju inte letat. Vad är Blocket och Tradera i jämförelse med ebay liksom? Så jag gick in och sökte runt lite - och hittade mina drömskor! Jag blev helt till mig och nu, några timmar senare, har jag köpt dem! Nu får vi bara hoppas att sydkoreanerna är ärliga och skickar mina skor också! Håll tummarna gott folk.