jag är lycklig, jag är älskad och jag är betydelsefull - och jag är stark!
så är det - nu är jag verkligen så lycklig jag kan bli, jag är mer älskad än någonsin, jag betyder mycket för många och alla anser att jag är stark.

i onsdags fyllde min syster, Lisa, 21 år. Men när jag kommer tänka tillbaka på den 8 april år 2009 så är det inte Lisas födelsedag jag kommer minnas mest - jag kommer minnas den dagen som den bästa dagen i hela mitt liv - utan  tvekan. Det var dagen då jag kom ut med min homosexualitet, det var dagen då jag berättade för mina nära och kära att jag var homosexuell - det var dagen då jag tog ett stort steg ut i vuxenvärlden, det var dagen då jag växte i fleras ögon. Alla har haft en aning om hur det låg till, men utan min bekräftelse har ingen kunnat vara säker - bara för att jag älskar after dark och babsan, för att jag lever för melodifestivalen och för att jag älskar kläder och mode. det är ju ledtrådar men det har ju inget som har med min sexuella läggning att göra, det bara är ju så!

Att jag var bög, det har jag vetat sen flera år tillbaka men att jag skulle komma ut som 15-åring, det trodde jag aldrig!
Tack vare mina två underbara kusiner, Annelie och Sara har jag mognat otroligt mycket det senaste året. Tack vare dem kunde jag nu göra det jag gjorde. Utan dem hade jag aldrig vågat ta steget och postat breven. Men med deras hjälp, rådgivning och stöttning har jag mognat och insett att även jag har rätt till en ärlig och rättvis uppväxt. Tänk efter själva - har inte jag samma rätt till en öppen och kärleksfull ungdom som resten av samhällets ungdomar?!
Med mängder av positiva mail, sms och samtal har jag insett att jag gjorde rätt. Alla har varit positiva till mitt beslut och alla har visat att de stöttar mig - tacktacktacktacktacktacktacktacktacktack! Utan era meddelanden vore jag inte lika glad som jag nu är. 

Nästan alla vet vad uttrycket "att komma ut ur garderoben" betyder. Men hur är det egentligen att berätta att man är homosexuell. Hur gör man? Hur gör andra? Och den stora frågan; hur reagerar föräldrar, kompisar, syskon, fastrar, farmödrar och kusiner. Att komma ut kan vara det värsta man gjort i hela sitt liv, det kan vara jobbigt och krävande. Men oftast har man oroatt sig och mått dåligt helt i onödan. Det är trots allt 2009 och dagens samhälle har förändrats dem senaste åren. Innan 1970-talets början sågs homosexualitet som en sjukdom som man försökte bota förgäves. Många blev mördade eller fick leva i en lögn - så är det ju verkligen inte idag. Homosexuella har rätt till att ingå partnerskap och även adoptera.

Att åka till Oslo och samtidigt komma ut har varit både bra och dåligt - nu kan alla ta in denna nyhet och smälta det under en längre tid och jag slipper vara med i den processen. Tyvärr vill man ju hemskt gärna hem och bara vara och prata och umgås med sin familj. Men det här är toppen och jag längtar till måndag då jag anländer till Katrineholms tågstation.

magnus carlsson och after dark har varit till stor hjälp, med deras betydelsefulla låttexter.
i´m happy, i´m carefree and i´m gay. i was born this way.
jag är lycklig, jag är bekymmerslös och jag är bög. jag var född till det.

delvis har min blogg förvandlats till en blogg där ni kan följa en 15-årig homosexuell kille i ett litet samhälle, men jag kommer fortsätta skriva på som vanligt om min vardag bland glitter och glamour. kanske får jag fler läsare, kanske får jag färre. men det spelar ingen - som babsan en gång sjöng; i am what i am.

detta är det bästa jag gjort i hela mitt liv, utan tvekan. än så länge har jag ju inte stött på några negativa följder, vilket jag troligen kommer göra framöver. alla har varit så stöttande och positiva såhär långt, och hade det inte varit så så hade det kanske inte varit lika roligt. men allt är iallafall toppen just nu! :D

nu har jag skrivit av mig tillräckligt, det behövdes verkligen.

tack så hemskt mycket för allt stöd, tack så hemskt mycket! - allt stöd är välkommet.
ni betyder allt för mig, och ta åt er ordentligen

älskar er alla - min familj, min släkt, mina faddrar och mina vänner.

pame!