"Det är min pojkvän."
desnudo.
prideparad förbjuden i hundra år.
foto: qx.se
Domstolen i Moskva godkände i veckan förslaget om Förbud mot Prideparad. Inte bara iår, utan i hundra år! Att anordna en Prideparad i Moskva är alltså straffbart ända fram till 2112! Är det inte helt sjukt?! Här i Sverige anordnas parader runt om i landet under hela året, här får man vara öppet homosexuell och göra ganska mycket helt fritt - men där får man inte ens fira sin sexualitet! Det är ju helt otroligt att ingen sätter stopp för det här...
jag är så himla tacksam över att jag bor här i sverige! tack.
pame!
tre.
"Nästan alla vet vad uttrycket "att komma ut ur garderoben" betyder. Men hur är det egentligen att berätta att man är homosexuell. Hur gör man? Hur gör andra? Och den stora frågan; hur reagerar föräldrar, kompisar, syskon, fastrar, farmödrar och kusiner. Att komma ut kan vara det värsta man gjort i hela sitt liv, det kan vara jobbigt och krävande. Men oftast har man oroatt sig och mått dåligt helt i onödan. Det är trots allt 2009 och dagens samhälle har förändrats dem senaste åren. Innan 1970-talets början sågs homosexualitet som en sjukdom som man försökte bota förgäves. Många blev mördade eller fick leva i en lögn - så är det ju verkligen inte idag. Homosexuella har rätt till att ingå partnerskap och även adoptera."
Vet ni vad? Förra söndagen firade jag treårsjubileum som öppet homosexuell. Förstår att det var hela tre år sen jag skrev det här inlägget? Helt galet ju. Tiden går så himla fort. Men så bra jag mått och så roligt jag haft sen dess!
Jag försöker skriva mer om det och homosexualitet här, för jag vill väldigt gärna nå ut och kanske hjälpa någon som själv sitter i sitsen jag tyvärr satt i för några år sen. Det var just bloggare som var till stor hjälp för mig när jag kom ut. För att läsa om hur andra kom ut och hur andra upplevt processen, kan man verkligen lära sig saker och få mod. Så om det nu finns någon som läser det här och mår sådär dåligt som jag gjorde för för tre-fyra år sen - tveka inte att höra av dig! No pressure, lätta ditt hjärta! Eller fråga nåt, kanske nåt som kan bli ett kommande inlägg här.
inte nog med det, snart stundar 3000e inlägget här på Knicket.blogg.se. Hur ska det firas?!
pame!
pappa, pappa, barn?
foto: whattoseeinmadrid.com
När jag var liten, så var jag också yngst. Jag fick all uppmärksamhet i släkten och var nöjd med tillvaron att bara umgås med mina äldre syskon och kusiner. Jag träffade aldrig några små bebisar och därför föddes aldrig någon dröm om att själv bli pappa. När jag blev lite äldre och började fundera på vem jag verkligen var, kunde jag verkligen inte se mig tillsammans med en kvinna - och därav önskade jag fortfarande inga barn. Men plötsligt visste jag vad jag var, jag var homosexuell. Jag såg plötsligt mig själv i framtiden tillsammans med en man. Men med ett barn? Ja, faktiskt.
Den senaste tiden har jag insett att jag kanske skulle vilja bli pappa. Gå där bredvid min make med en liten tjej eller kille i barnvagnen. Hålla min son eller dotter i famnen och känna värmen som strömmar ut ur det lilla miraklet. (Att vara pappaledig?) Det kanske inte vore så dumt ändå...
Men det vore ingen enkel process. Det skulle ta, om det ens vore möjligt, extremt lång tid för mig att bli pappa. Via adoption, som numera är tillåtet i Sverige, skulle det vara möjligt. Men i de flesta länder adopterar man inte barn till homosexuella par. Vilket plötsligt gör det nästintill omöjligt. Tanken på att vara en ung pappa är iallafall helt uteslutande i dagens samhälle för en homosexuell.
Jag förstår verkligen inte varför. Argument som "barnet behöver en mamma och en pappa" och "barnet skulle bli mobbad för att ha två pappor" är ju bara skrattretande. Varför skulle ett barn inte må lika bra med två föräldrar av samma kön? Idag finns det ju massvis med ensamstående föräldrar - ska vi inte ta ifrån dem barnen då? Alla barn måste ju tydligen ha både en mamma och en pappa... Och om ett barn skulle bli mobbat för att ha två homosexuella pappor så ligger ju inte problemet i familjekonstellationen - utan i samhällets syn på homosexualitet! Vi lever ju idag, 2012 - är det inte dags att göra något åt det?
men jag är inte bitter, jag får väl helt enkelt bli världens bästa farbror/morbror/gudfar annars!
pame!
att vara frisk?
foto: quistberg.se
Jag kommer inte till skolan idag, jag känner mig lite bögig.
Idag har jag inte varit på topp. Tyvärr! Jag har mått skitdåligt. Jag är förkyld, haft fruktansvärt ont i huvudet och varit allmänt hängig. Och så måndagshumöret på det... Jag tror inte det berodde på anledningen ovan (trots att homosexualiteten inte ströks ur förteckningen över sjukdomar i Sverige förrän 1979!) Däremot beror det nog på att jag aldrig blir riktigt frisk under höst- och vinterhalvåret. Jag hinner aldrig bli frisk liksom. Dessutom beror det på att jag inte åt något mellan 06 och 16.00. Tio timmar, ingen bra idé! Istället för att fullfölja skoldagen tog jag en spårvagn ner till stan och lyckades passa in en buss till Valdemarsvik perfekt!
ikväll har jag halvsovit i soffan, ätit pannkakor och suttit här.
pame!
vad tycker du?
håller du med mig?
pame!
a piece of reality.
För att fördriva tiden på eftermiddagen låg vi i soffan och skapade The Sims-figurer som var så lika oss själva som möjligt. Och visst lyckades vi? Visst är det läskigt likt! Tittar man snabbt är det ju faktiskt jag som står där! Fruktansvärt läskigt att se sig själv i ett spel. Men kul var det, titta bara vilken fin make vi gjorde till mig! The Sims 3 är verkligen underskattat, ohyes! Nummer ett på min önskelista just nu...
pame!
en bög i söderköping.
En bög i Söderköping kan strosa omkring bland fina blommor.
En bög i Söderköping kan titta på fin konst.
En bög i Söderköping kan hitta fina skulpturer av halvnakna män med uppknäppta byxor.
En bög i Söderköping kan förälska sig i skor med glitter, diamanter och blinkande lampor.
En bög i Söderköping kan drömma sig bort bland tyger och Pride-pälsar!
en bög i söderköping kan vara ganska nöjd med sin tillvaro helt enkelt!
pame!
be proud, go pride.
Det är pride!
pame!
det är bögarnas fel.
Det är bögarnas fel att jag på sommaren bara byter stil till en sådan med skrynkliga skjortor, långa tröjor, trasiga byxor och tygskor.
Det är bögarnas fel att jag mår skitdåligt efter en stor skål med glass.
Det är bögarnas fel att det svider lite på ryggen och på näsan efter fyra dagars sol och bad på Lilla Kalvö.
Det är bögarnas fel att jag fick kolla på reprisen av Allsång och inte kolla in Babsan live.
Det är bögarnas fel att jag har mått lite halvtaskigt senaste dagarna.
Det är bögarnas fel att jag inte är på Pride iår heller.
Det är bögarnas fel, men fan va jag älskar bögarna! Slapp stil, god glass, underbar semester och perfekt tv-underhållning idag. Man kan inte klaga på så mycket just nu, förutom att jag blivit lite sjuk och inte är på Pride.
Förresten, jag älskar Grotescos nummer i gårdagens Allsång! Bästa Pride-hyllningen ever?!
pame!
nu är viktor sig själv.
foto: nt.se
Den process, som det innebär att "komma ut"
och berätta för omvärlden, inledde Viktor en
dryg månad före påsken för två år sedan. Då
berättade han för två av sina kusiner, och ena
kusinens pojkvän. De blev ett bra stöd när det
väl blev dags att berätta för familj, vänner och
resten av släkten.
Åh, vad glad jag blev när jag upptäckte att artikeln om mig äntligen fanns publicerad på nt.se! (Ja, ibland googlar jag på mitt namn...) Så nu kan ni alla läsa den, oavsett var ni bor, på Norrköping Tidningars hemsida. Följ länken här:
Nu är Viktor sig själv
Nu är Viktor sig själv
Nu är Viktor sig själv
Nu är Viktor sig själv
Nu är Viktor sig själv
pame!
jag är ett homo.
norrköping pride.
foto: norrkopingpride.se
Jag har just tackat nej till ett jätteroligt och häftigt erbjudande. Jag fick förfrågan om att ha en liten "föreläsning" och prata om just det som stod i NT:s artikel förra helgen. Om mig själv, min sexualitet och hur det var för mig att komma ut. Det gällde fredagkväll på Norrköping Pride, som är fredag-lördag den här veckan.
Det är som sagt jätteroligt och jag är glad för erbjudandet. Men det passar inte riktigt just nu. Jag ska inte på Pride i Norrköping överhuvudtaget och just nu känner jag mig inte riktigt redo att ställa mig inför en publik och prata om ett sånt ämne. Men tänk er, vilken erfarenhet: att hålla sin första föreläsning redan vid 17 års ålder!
Jag är väldigt tacksam för artikeln i Norrköpings Tidningar. Det här kanske bara är början på erbjudanden, vem vet? Det har kommit fram både bekanta och obekanta som gett mig komplimanger och önskat mig lycka till i framtiden. Mina vänner, lärare och många andra har läst artikeln. Jag har till och med blivit igenkänd på stan i Norrköping! Det trodde jag inte. Haha.
pame!
artikeln.
Ifall ni inte har NT får ni här ett litet smakprov av artikeln i dagens tidning. Tyvärr finns den inte på NT.se, så ni får helt enkelt springa iväg och köpa tidningen!
ps. nu har jag bytt från bengan till jesus christ superstar, grymt bra musik!
pame!
vikens coolaste kille.
Ja, om Daniel Mitsogiannis säger nåt sånt - då måste det väl ändå vara sant? Haha, träffade honom iallafall utanför Lilla Blå förut. För den där superhemligtmegaroliga grejen jag pratat om var nämligen en intervju på Lilla Blå. En intervju av NT:s reporter Hanna Andersson till en artikel i Norrköpings tidningar, redan nu på lördag! Hanna kontaktade mig förra veckan och undrade om jag vill ställa upp i en intervju och prata om min sexualitet och hur det var att komma ut. Ni kanske förstår varför jag varit lite nervös?
Jag ser det mest som en jätterolig möjlighet att nå ut till fler människor. Och det var inte alls speciellt jobbigt. Hon ställde många bra frågor och jag pratade på om allt möjligt. Så på lördag, på påskafton, kan ni läsa artikeln i NT!
(PS. Daniel har ingenting med intervjun att göra... Och att bilden innehåller snö och granris beror på att jag inte hittade några vårbilder på datorn.)
pame!
åttonde april.
Det slog mig just att idag är det exakt två år sen! Ja, ni vet, två år sen jag kom ut som gay! Två fantastiska år som gått så otroligt fort. Jag minns det som om det vore igår. Jag satt på tåget påväg till Oslo och läste en bok som hette Komma ut. Den gav mig oerhört mycket stöd, den gjorde mig lugn och nervös på samma gång. Där berättade kända liksom okända homosexuella personer hur det gick till när dem kom ut.
En kille blev skickad till akuten och andra hamnade på löpsedlarna. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna varken på sjukhus eller på löpet, men känslorna och tankarna var ändå många. Efter den långa tågresan var jag äntligen framme i Oslo och samma kväll fick min familj beskedet. Dagen därpå, mina vänner och släktingar. Ett par dagar senare, resten av världen!
Hur som helst, när jag klev på tåget i Katrineholm så var jag en ganska vilsen och ensam grabb inombords. När jag klev av på samma station, en vecka senare, så var jag världens lyckligaste!
För er som inte redan vet det, jag kom ut via brev och sms. Familj och släkt fick ett brev, mina vänner (som inte redan visste) fick ett sms. Det fanns tre personer som hjälpte mig innan. Det var min kusin Sara, min kusin Annelie och hennes pojkvän Christian. Utan dem kanske jag inte skulle suttit här och skrivit om homosexualitet. Ett par dagar innan jag skulle ta steget ut ur garderoben, så var jag på Gotland med alla mina bästa vänner. Då frågade dem rakt ut, och jag svarade ärligt. Varför ljuga när det ändå snart var dags? Jag vet inte om det här kan hjälpa och inspirera andra som nu är i samma sits som jag var då. Men jag minns att jag fann inspiration via andra bloggare och kändisar, så kanske kan jag vara den som hjälper till nu.
Jag har tackat så många gånger förut, men jag gör det igen: Tack som fan för allt stöd!
pame!
sveriges första.
foto: qx.se.
Vet ni en sak? En ganska häftig sak faktiskt. Idag har Sverige fått sin första öppet homosexuella fotbollsspelare på elitnivå. Idag kommer fotbollsspelaren Anton Hysén ut som bög i en intervju i tidningen Offside. Anton, som är 20 år gammal, är son till fotbollslegendaren (?) Glenn Hysén som tillsammans med sin aktuella son ikväll intervjuas i Kvällsöppet på TV4.
I intervjun kan man bland annat läsa detta:
- Det är ju helt sjukt när man tänker på det. Det är så fucked up, alltihop. Var fan är alla andra? Det har väl typ inte kommit ut en enda fotbollsspelare?
Anton fortsätter:
- Det finns folk som inte klarar av homosexuella. Och det finns rasister som inte klarar av invandrare. En klubb kanske är intresserad av mig, men så får tränaren reda på att jag är bög och så ändrar de sig. Men då är det deras problem, inte mitt, säger han till Offside.
- Jag fattar att det kommer bli annorlunda efter den här intervjun. Nu kommer alla att veta: alla tränare, alla motståndare, ja, till och med mina lagkamrater. Det är hur lugnt som helst, jag tycker bara det ska bli spännande. Folk får kalla mig vad de vill, det kommer bara göra mig ännu mer taggad.
Jag som tillhör en fotbollsfamilj tycker det här är väldigt roligt. Det finns väldigt få öppet homosexuella idrottare här i världen, vilket säkerligen beror på alla fördomar och förtryck som finns i vårt samhälle. Att Anton Hysén valt att komma ut som bög ser jag som en stor grej. Han är numera en väldigt bra förebild för unga idrottare och bögar som båda kan få en ny syn på det här med idrott och homosexualitet. Unga idrottare vågar kanske fortsätta och komma ut. Unga homosexuella kanske vågar börja idrotta oavsett deras sexuella läggning!
pame!
jag är så jävla lycklig över att vara bög!
På QX Gaygala delades det ut ett Hederspris till denna snubbe, Joel Burns från USA. Han har blivit omtalad efter sitt tal för kampanjen "it gets better". Titta på videon ovan, den må vara lång - och på engelska, men den är så fint!
Kampanjen startades efter att självmordssiffran ökat radikalt bland unga homosexuella i USA. Kampanjer vill visa att det just blir bättre. Håll ut, kämpa och kom ihåg att du är bra som du är - det är ungefär det som denna kampanj vill visa just genom att kända personer håller sina tal riktade till just unga homosexuella.
Att begå självmord är kanske det mest egoistiska man kan göra. Men för vissa kanske det är den sista vägen ut. Mår man så fruktansvärt dåligt och känner att livet inte har någon mening, ja varför ska man då leva vidare och verkligen lida? Det är hemskt att detta sker, för det ska verkligen inte behöva ske! Ingen ska behöva må så dåligt så att livslusten slocknar fullständigt.
Jag tror att detta sker för att det finns alldeles för många ungdomar som känner sig oälskade av sin omgivning just för att de är annorlunda. Ens familjen kanske visar negativa reaktioner, man kanske inte har några vänner och man blir mobbad just för detta. Då finns det kanske inget som tar emot, det kanske inte är så svårt att begå självmord då - när man inte känner sig älskad. När man tror att ingen skulle bry sig.
Att mobbningen är ett stort problem i dagens samhälle är ingen nyhet och därför borde man kunna agera och sätta stopp för det. Alla är lika mycket värda och vi är alla unika. Heterosexuella, homosexuella, bisexuella, transsexuella - alla har samma rätt att leva ett värdigt liv. Oavsett sexuell läggning. Kalle, 15 år, tar inte livet av sig för att han är Heterosexuell. Men Erik, 15 år, kanske gör det - för att han är Homosexuell. Är det rätt?
En natt, för många år sen, så låg jag vaken och tänkte på det här. Jag visste att jag var bög, men visste inte hur andra skulle reagera. Mina nära och kära - vad skulle de tycka? Jag orkade inte ta tag i det, var trött på att låtsas och jag var trött på att behöva vara orolig över detta. Då tänkte jag på självmord. En sekund senare blev jag förbannad på mig själv. Vad fan var anledningen till att jag låg och tänkte på det!? Jag skulle väl aldrig falla mig in att göra något så dumt. Jag hade en familj, en släkt och massa vänner som älskade mig. Jag skiter väl i vad som händer i framtiden, jag ska tamejfan leva länge oavsett!
Så ni kan vara lugna, det här var länge sen och efter den natten har jag aldrig tänkt på det igen. Jag kan inte ens förstå att jag tänkte tanken! Det är ju helt absurt! Jag är så jävla lycklig över att jag är bög!
pame
homosexuellas rättigheter.
Förutom radiointervjun i P4 blev jag intervjuad tidigare i veckan av Siri. Hon jobbar med ett stort arbete i skolan om just Homosexuellas rättigheter till giftermål och adoption. Hur lyder det där gamla citatet om att man blev tagen någonstans, att man liksom var oförberedd och överraskad? Sängkanten? Haha, iallafall.
Var inte riktigt beredd med några bra motiveringar men efter att jag fått fundera ett tag kom jag på ett par rader som hon kanske han ha nytta av, vad vet jag? Självklart tycker jag, liksom många andra, att vi alla har våra rättigheter. Att det ska vara jämnställt bland oss och alla ska ha rätt att gifta sig och adoptera. Men så självklart är det ju inte alltid!
Att gifta sig och bilda familj harsedan urminnes tider varit en naturlig och sälvklardel i en människas liv. Att bli förälder och gifta sig är för dem flesta livets lyckligaste stunder. Har inte vi homosexuell samma rättigheter till ett lyckligt liv? De flesta vill skaffa barn och gifta sig i livet, ska vissa behöva gå miste om dessa lyckliga stundr - bara för att de är homosexuella?
Ett barn med två pappor har fortfarande samma möjligheter till att bli en bra männis. Och två föräldrar av samma kön är väl bättre än inga förldrar alls? Runt om i värlen finns det miljontals barn som mest av allt önskar sig ett hem och jag tror inte de bryr sig vare sig de får två pappor eller två mammor. Varför ska vi inte ta till vara på dem resurser vi har och rädda så många barn som möjligt? Är det inte vad vi vill - göra världen lite bättre och hjälpa de som behöver hjälp? 
