fler foton, med lite bättre kvalité, kommer snart, så fort fotografen publicerat dem!

Alltså, jag kan fortfarande knappt förstå vilken fantastisk kväll jag hade igår. Och det bästa av allt är att alla verkar ha haft det sådär roligt!

Började kvällen med förfest med Ida, Nathalie och Jonas i Lisas lägenhet innan hon också anlände. Efter att ha tittat på Loreens framträdande i bstängde vi av och började gå längs med vattnet ut till Grännäsparken för dans till Debbie & Lasse. En inbjudningsfest anordnad av några par som blivit lite av en tradition, och iår var det vår tur att ansluta oss till gästlistan. Började kvällen på dansgolvet med en bugg med fantastiska Nathalie som följde fint. Det var så underbart att få dansa igen. På riktigt. Det finns inget roligare än att dansa på en dansbana!
     Det var mycket folk, alla var på bra humör och underhållningen var helt klart allsidiga och duktiga. Men framåt midnatt lämnade jag och Christian dansgolvet för att ställa oss under ett träd, och kolla på omröstningen på mobilen. Så spännande! När vi började inse hur resultatet skulle bli gick vi tillbaka ner till dansgolvet men fortsatte titta. Framåt slutet var vi närmare tio personer som samlats runt telefonen. Och tillslut, tillslut var det klart och vi alla utbrast i ett glädjeskrik som inget annat. Och så sattes Euphoria igång och det kändes som att hela taket lyfte. (Nu ryser jag från topp till tå!) Jag grät, skrattade, dansade och log som aldrig tidigare och alla verkade vara så glada. Kramades och pussades och var lyckligare än någonsin! (Och nu blir jag tårögd igen!)
     Nu var det väl ungefär en halvtimme kvar av dansen på Grännäsparken, och den tog jag vara på! I omgångar började jag gråta och skratta samtidigt som moderna ringdanser och långdans med säkert 30-40 personer varvades med bugg och tryckare med diverse tjejer och killar. Oväntat men roligt! Som sagt, inget går upp mot dans på dansbanor! Sista dansen dansade jag med min kusin Ida som jag saknat såå den sista tiden. Vi sjöng med i stroferna ur en av Ted Gärdestads kärlekslåtar. En extralåt blev det också och självklart bad vi om Euphoria!
     Efter att ha skyndat till Davidssons för en extra halvtimmes dans var det bara att börja gå hemåt. Och vet ni vad? Jag har gått denna långa backe hem så otroligt många gånger under mitt liv, men aldrig har det gått så enkelt som inatt. Jag nästan svävade hem utan att bli det minsta ansträngd. Inte rädd för mörkret och djuren och varken mjölksyra eller andnöd. Men jag gick inte hem för att sova, utan för att kolla in Eurovision-finalen i efterhand! Precis som jag skrev i det tidigare inlägget gick jag inte och la mig förrän 05.00! 

Något annat jag vill passa på att uppmärksamma var alla fantastiska komplimanger jag fick under kvällen. Oväntade personer kom fram och pratade med mig, och ville till och med ta kort med mig! Det berättar jag inte för att verka märkvärdig, men det är något som verkligen gör mig glad. En kille i min ålder kom till och med fram till mig och berättade att han hade följt mig länge och hade koll på mig, och att han tyckte det var så kul att äntligen få träffa mig. Det är väl något jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Men roligt var det och jag blir så himla lycklig! Även om det krävs lite alkohol för att vissa ska börja prata, så uppskattar jag det enormt!

pame!

Då var det redan tisdagkväll och jag är fortfarande supertrött efter helgen. Men vilken helg jag haft! Jag har kommit fram till att detta var den bästa helgen i mitt liv, och jag kommer gå och bära den här lyckliga känslan hur länge som helst! Så det gör inget att jag är trött nu i efterhand, det var det värt liksom!

Min lördag var hur bra som helst. Efter den sista uppdateringen i lördags började gästerna dyka upp och snart var alla samlade och maten serverades. Vi bjöd på Tacotårta på mina fina silvriga talrikar och det var hur gott som helst. Alla gästerna trivdes och hade trevligt, och var självklart imponerade över tårtan som jag bjöd på efter middagen. Många kamerablixtar sattes igång innan jag skar den första biten. Och ja, den blev suuupergod! Jag hade lyckats!
     Under kvällen hade presentbordet fyllts på till bredden, och vilka presenter jag fick! Helt fantastiska! Förutom körkortspengar och alla roliga födelsedagskort som hör till fick jag flera champagneglas Helena, efterrättsskålar, en underbar filt, accessoarer från mitt norska favoritmärke och en ny jättefin Fred Perry-väska! Och det är inte ens allt! Men jag ska visa er lite bilder sen istället. 
     Senare korkade vi upp champagnen och försökte piggna till inför utgången - Davidssons väntade, men vi var alla ganska trötta och sega. Vid tolvslaget sjöng dem för mig hemma i vardagsrummet och sen tog vi oss ner, ett gäng på åtta personer, för att fira min födelsedag på dansgolvet. Och det visade sig att vi inte var ensamma. Det var faktiskt ganska trångt på Davidssons, vilket hör till ovanligheterna, har jag hört. Och jag hade jätteroligt! Fick fira in min födelsedag med dans och med dem jag älskar mest, och jag är så glad över det! Dock ska vi inte prata om underhållningen, inte ens värda att nämna...

Och i söndags fyllde jag år! Vilken härlig känsla att fylla 18 år helt plötsligt. Firade med sovmorgon, middag med familjen och Ida och sen begav jag mig till Folkets hus för sista gången. Finalföreställningen av Valdemar i Vika. (Blir lite känslig av att skriva om det till och med.) För tråkigt var det, samtidigt som jag aldrig varit lyckligare! Efter föreställningen åkte jag hem, åt pizza med mor, far, Oskar och Johanna och sen la jag mig i soffan och tittade på TV. Helt slut. Men galet lycklig.

Ett stort tack till min familj, till hela min släkt, till er som följde med mig till Davidssons, till alla mina revykollegor och till alla i publiken på vår sista föreställningen! Tack tack tack! Ni gjorde min helg till mitt livs bästa!

pame!

adam och linn svensson samt daniel mitsogiannis.

Tanken var att detta skulle föreställa en recension. Men snart insåg jag själv att detta blir inget annat än ett inlägg fullt av beröm, lovord och glädje. Det kanske man kan kalla en recension i och för sig, men en sån här tillställning ska inte recenseras - den ska hyllas! Precis som alla de fantastiska artisterna och initiativtagaren till det hela, Lars Kasselstrand. Som tillsammans med sitt styvbarnbarn Daniel Mitsogiannis arrangerat hela konserten. 
       Ideen väcktes till liv efter att Lars hustru Gunnel, Daniels styvfarmor, förlorade kampen mot cancer i våras. Egentligen föddes tanken redan en månad tidigare, då Lars ordnade med en musikafton i vardagsrummet för Gunnel. Madelene och Bengt-Otto Ottosson kom då och spelade och sjöng för dem.

       Även under konserten medverkade Madelene och Bengt-Otto och tillsammans framförde de två låtar. Deras unika och vackra sätt att framföra låtarna på är tilltalande och mycket speciellt. Till en låt ackompanjerades de av dottern Louice Ottosson som även hon framförde två låtar vid pianot. En av låtarna var min favorit, Statist i livets skådespel som Louice själv skrivit. Denna är med på hennes debutplatta som kommer senare i höst! (Men mer om Louice och hennes platta blir det framöver här!)
       Daniel agerade inte bara konfrencier och medarrangör, han framförde även You raise me up som fick extremt mycket beröm efter Showtime i Folkets Hus förra året. Låten tillägnade han sin farmor och tårarna rann längs med många kinder bland besökarna. Senare framförde Daniel, tillsammans med syskonen Adam och Linn Svensson, ett bejublat medley med låtar av Elvis och Dolly Parton (ur showen Glitter And Gold).
       Jag tror inte jag var ensam om att känna mig som en stolt Valdemarsviksbo när jag satt i kyrkbänken. Det var en upplevelse att få ta del av något så vackert, som skapats av begåvade artister och musikanter just från vårt fina Valdemarsvik. Att man faktiskt känner så många proffessionella personer är helt fantastiskt! Två av mina föredetta musiklärare, Roland Engdahl och Susanna Franzén, samt min gamla körledare Erik Gruvebäck deltog också under kvällen. Unga och begåvade tjejen Daniella Ring sjöng två Kent-låtar, Fredrik Edkrantz bjöd på musikalhits och Valdemarsviks-Gryts Kyrkokör bjöd på två låtar. Senare framförde manskören Lenas Drängar ett par härliga låtar också. Även Linköpings-bandet Frankly Speaking framförde några jazz-inspirerade dragspelslåtar.
       Men kvällens höjdpunkt, om det nu går att välja något som var bäst!, var nog ändå Peter och Ulrika Malmberg. Peter, som skötte tekniken under kvällen, och Ulrika, bildar paret som tillsammans skapar fantastiskt musik och som tidigare i höst satte upp en bejublad show i De Geer-hallen i Norrköping (mer om den i ett kommande inlägg också!) Valdemarsviksbor som för mig varit väldigt okända tidigare men som nu är stora favoriter. De framförde två låtar ihop, och det var verkligen en musikalisk upplevelse i sig. Den andra låten de sjöng skrev Ulrika under en jobbig period i livet, och enligt mig var det en låt som skulle passa på de stora musikalscenerna - minst sagt! En helt fantastisk låt som jag än idag kan gå och nynna på.


initiativtagaren och arrangören lars kasselstrand.

Kvällen avslutades med allsång till Amazing Grace och med ett gott samvete kunde man lämna kyrkan. Tillsammans samlade vi 200 besökare samt sponsonerna in 50 000 kronor som nästan oavkortat kommer gå till Cancerfonden för deras forskning inom cancerfrågor.
Och som jag sa, det var en upplevelse att få ta del av något så fantastiskt!



foton: facebook; adam svensson, nt.se, cancerfonden.se

pame!

Vilken fantastisk kväll det blev! De allra bästa och jag! Underbara och saknade Nathalie var på besök från västkusten och äntligen fick jag också träffa Carolin igen. Bilden ovan kanske visar hur nöjd jag var?

Började kvällen hemma hos Sara, drack en drink och bestämde kläder och smycken. Snart var vi över hos Lisa, och jag fick äntligen krama Nathalie igen! Började kvällen med lite spel i väntan på att fler skulle dyka upp. Och tillsammans med flera vackra flickor och ett dussin snygga pojkar blev det en grym kväll med goda drinkar, alkoholfri öl, dans i vardagsrummet och mys i sängen. Sängen, som kvällen till ära var ungefär 1,5 meter hög var som gjord för lite mys. Bra musik, lagom varmt och lagom många i lägenheten - kan det bli annat än bra? Jag blev övertalad att börja Twittra också, efter att ha följt Nathalies flitiga twittrande under kvällen.
      Hade alltså superkul trots att jag inte var speciellt sugen på fest. Men med alla underbara vänner och en hel del nytt folk också så blev det riktigt kul! Det som är lite tråkigt är att när de byter vardagsrumsgolvet mot Davidssons dansgolv för ännu mer dans, då stannar jag kvar i lägenheten och städar. Det sistnämnda gör jag ju iofs frivilligt, men jag kan bara ana hur skönt det är för syster att komma hem till - och vakna upp i - en lägenhet där enda tecknet på fest är påsen med burkar och flaskor i köket.

tack alla för en riktigt fin kväll.

pame!

fin morgon.

Äntligen! Äntligen har lyckats med det jag strävat efter så länge: jag har dygnat! 24 timmar utan sömn. Och det var verkligen exakt tjugofyra timmar. Jag gick upp klockan 06.00 igår, och imorse gick jag och la mig vid 06.00. Det var coolt. Att gå och lägga sig när solen går upp, då är livet bra härligt. (Att man sen bara sov i två och en halv timme innan man gick upp, drog på sig lite kläder och tog en buss hem - det är inte lika roligt kanske...)

Vi hade iallafall hur roligt som helst igår och inatt. Hela gänget var samlat och mysfaktorn var hög. Musik, dans och pizza. Skrattade som aldrig förr och de roliga citaten dök upp ett efter ett. Satt på badrumsgovlet i nästan fyra timmar, hade skumparty, började städa vid 05.00 och drack Coca Cola, som senare visade sig vara Hallonsoda. Hallå?! Hur kan jag inte märka att det är hallonsoda och inte coca cola förrän jag tittar på flaskan några timmar senare?

tack nisse och hela gänget för en grym kväll!

pame!

bilden är lånad av syster, mina bilder kommer senare när jag hittat kamerasladden!

Gårkvällen var grym! En av dem bästa Titanix-kvällarna någonsin! Fabolous!

Förfesten ägde rum hos söta Emma. Det blev kortspel, sång och lite lagfoton. Lagom mycket folk och allt var hur trevligt som helst, när Martin plötsligt kommer inspringandes i sovrummet. Martin?! Och straxt efter kommer Ida. Och där utbrast skriken. De kom! (Jag ryser nu, bara av att skriva det!) Med sig hade dem Oskar och Johanna, kunde inte bli bättre! Världens bästa överraskning! Kvällen blev sisådär en triljon gånger bättre...
       Efter promenaden bort till ishallen, lite förfix vid bilen och betalning av entré var vi inne och tog raka vägen bort till dansgolvet. Ett lagom stort dansgolv med lagom mycket folk. Och bästa Titanix på scen! Som vanligt gav jag 150% och lite till på dansgolvet och var kungen som vanligt! Med min randiga kavaj, min lila fluga och mitt höga hår så syntes jag tillräckligt. Och att man var stilig fick jag höra några gånger, bland annat av vackra Josefin i sin underbara Ida Sjöstedt-klänning och återigen av "Valdemarsviks snyggaste kille"! (Kanske borde strunta i citationstecknen... Snygg-Gurra, it is! haha.)
       Som vanligt träffade man massvis med vänner och bekanta. Och allt var allmänt underbart! Man kan nog inte ha det bättre än när man står på ett dansgolv till Titanix med sina grymma vänner! Livet är som bäst då, helt klart!

och något annat som är grymt bra: idag är jag sjukt pigg och mår hur bra som helst!
nykterist, ohyes!

pame!