.

******************************
att bli gammal är förbannat

man kan väl inte säga annat.
det är rent av helt helvetiskt

osympatiskt, oestetiskt.
allting hänger, torrt är skinnet

trist är sinnet, svagt är minnet.

munnen full av lånta tänder

bruna fläckar uppå händer.

det är fel på hjärnkontoret

fast man kanske själv ej tror det.

själen gråter, tanken sinar

hjärnans celler bortförtvinar.

det är slut på erotiken

ingen liten vän i viken

ser på en med lystna blickar.

kroppen värker, allting klickar.

reumatismen pinar låret

rakt och stripigt hänger håret.

ögonlocket som gardiner

ådrorna som serpentiner.

det som förr var smilgrop

är nu en eländig hop.

utav rynkor och på haka

sitter strån man borde raka.

fy den lede, man kan kräkas

borde ner i avgrund vräkas.

man kan inte säga annat

- allt är rent ut sagt förbannat.

***********************************
varför måste sådant som detta ske?
det känns verkligen förjävligt, känns som att man inte blir sig själv på lång lång tid.
varför måste det hända, varför just nu, varför just oss!? Trots det, var det väl bra att det hände men självklart kändes det som om världen skulle gå under. orkar inte det här men allt man kan göra är att försöka bita ihop så gott det går. Jag som är så känslig och släktkär, det här var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. känns verkligen som om det var det värsta i hela världen, men ni ska veta att för mig är det verkligen det, det är slut ju.
i söndags, den femte oktober, år tvåtusenåtta, somnade han in - föralltid. Och som sagt, det är det värsta jag någonsin varit med om. Just då ville jag helst sjunka igenom jorden för en lång stund.
men förhoppningsvis blir allt bättre, men så känns det inte nu ska ni veta.
Morfar, du kommer alltid finnas i våra hjärtan. jag kommer alltid älska dig och sakna dig. du är fantastisk!
ta hand om dig där uppe.

tack alla fantastiska människor, ni är verkligen stöttande och betydelsefulla!



orkar verkligen berätta om det som hänt på senaste tiden men när jag återhämtat mig ska jag försöka fixa med nya bilder på bilddagboken. just nu får ni nöja er för ett tag.

pame

Kommentarer
Postat av: tove

Aw viktor, jag förstår dig. Jag finns här för dig vetu. Alltid. älskar dig vännen ! <3

2008-10-07 @ 22:08:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




kontakta mig gärna