Det är fredag och det är bara en dag kvar tills det är dags för mig att marschera fram längs altargången med ett ljus i handen och en vit kåpa på kroppen. Efter månader av förberedelser, diskussioner, läger, upplevelser, danser, sånger, kramar, skratt, gråt, suckar och huvudvärk. Nu är det dags att dra på sig den vita kåpan och visa släkt och vänner vad man arbetat med under dem senaste månaderna. Glädje, nervositet och presenter kantar morgondagens underbara dag, då man har alla blickar på sig, då alla grattar en, då allt handlar om just Viktor Pettersson.
  Jag som älskar släktträffar tycker att detta ska bli en fantastisk dag då man träffar alla, får sitta trångt i sofforna för att få plats, då man måste öppna paket inför alla andra (suck) och dagen då man inte får sluta le förrän sista gästen lämnat - blir det återigen Johanna och Oskar som stannar kvar till sista gästen åkt? 
   Imorgon ska jag bekräfta min tro på gud och ta emot välsignelsen tillsammans med en bibel och en himla massa applåder.

tack anna-karin, tack ingela, tack erik, tack alla unga ledare, tack alla konfirmander - det har varit en upplevelse utöver det vanliga!

---

Min fredag har varit en bra fredag då man slutade efter lunch och slapp springa elljusspåret.
ugnspannkakor avslutade min skolvecka, och en himla massa bra vänner! och så lite
såpbubblor från världens bästa Frida!

pame!