Jaha, vad gjorde jag i lördags då?! Sov till hald tolv, umgicks med oskar och johanna och sedan kom sara för att vara barnvakt till mig som skulle vara ensam. Det blev en mysig spelkväll med taco och Körslaget/Dansbandskampen. Sara åkte runt elva och jag somnade runt ett när mor och far kom hem från Wígrens.

Söndagen var kommen, yihoo! Satte klockan på 09.00 och gick upp, självklart. Dock var ju klockan bara 08.00 eftersom min mobil inte ändras automatiskt. Menmen, nu hade jag tre timmar på mig istället. Började med att äta taco till frukost tillsammans med Johanna. När vi var klara åkte vi ner till Ica för personalaktivitet. Samlade ihop oss och trängde in oss i minibussar för att bege oss till det vackra Västervik. Efter att vi plockat upp lisa vid Coop, som inte ligger vid Blomsterland förövrigt, åkte vi till Lysingsbadet för Äventyrsgolf och Äventyrsbana. Delade in oss i två grupper varav vi fick börja med att spela golf. Jag, Johanna, Clara och Sara körde ihop och det resulterade i att jag vann överlägset, nästan. Egentligen kom jag sist eftersom jag hela tiden sköt utanför banan, oops.

När vi var klara med golfen begav vi oss till den andra gruppen som var i full gång att klättra i rep åtta meter upp i luften. Man blev lite skakis i benen av att titta på när balanserade på linor som var spända mellan träden. Det var coolt att stå nedanför och titta och man fick lite av kick av att titta på. Efter säkerhetsgenomgången och påsättning av selen och allt var det dags för det vi varit så oroliga över, klättra upp i ett träd och stanna på en avsats som låg åtta meter upp i luften. Mattias tog täten och när alla killar var uppe var det dags för Claras tur. Det gick bra för henne och snart var det jag som skulle upp.

Fy fan, det värsta var att gå upp för stegen. Min kommentar när jag var 1,5 meter upp i luften var "Fy Fan så högt." Instruktören bara skrattade, haha. Jag säkrade fast mig och sen var det inte så farligt längre. Gav mig ut i nätet och tog mig säkert över till nästa träd, och nästa, och nästa. Ja det mesta klarade jag utan problem, ärligt talat allt till jag kom fram till de två sista. Då kom problemen. Det var bara jag och Johanna kvar uppe i träden, resten var redan klara och stod nedanför och tittade på. Det hade blivit mörkt och kallt men med 19 personer under mig var det inte så farligt.
Inte förrän jag tappade greppen med foten och hamnade i luften, hängandes i selen. Nu kom de första problemen. Det går inte att förklara hur det var och vad jag gjorde. Jag hängde där iallafall och träbiten där jag skulle ha foten var i höjd med min midja. Med tips och idéer från alla där nere på marken lyckades jag ganska bra där jag hängde. Jag tog mig upp, jag lyckades häva mig upp och efter tio minuter (har inget tidsbegrepp alls från tiden i luften) var jag tillbaka på banan med full kontroll och nedifrån jublade man! Haha. Alla var verkligen överraskade och förvånade över min styrka, likaså jag. Hur fan lyckades jag ta mig upp igen?! Jag förstår ingenting. Hur hade jag orken, hur kunde jag vara så envis och var fick jag kämparglöden ifrån. Den har jag aldrig hittat förut men nu fanns den och det berodde nog mest på folket under mig - jag kunde ju inte ge upp nu!

Jag tog mig iallafall förbi den där delen också, och vilket jubel jag fick när jag tog mig upp på avsatsen! Nu var det bara en del kvar, en enkel sådan som påminde om en av de i början. Jag skakade i benen och all kraft var slut för länge sen, trodde jag iallafall.
Första steget och andra steget gick bra och ännu en gång balanserade jag på ett rep och var tvungen att luta mig framåt, usch! Efter att jag släppte trädet fastnade jag i en ställning då ben och armar bara skakade, och ni kan ju förstå hur repen skakade! Jag tog nästa steg och ett till. Snart var jag i mitten iallafall, äntligen! Ökade farten och kände mig så jävla stolt över att vara i mål, nästan! Lutade mig för mycket bakåt och ännu en gång hängde jag i bara selen - fan! hahahaha.
Det var ganska skönt att hänga där faktiskt, men med två meter kvar till det sista trädet kunde jag inte ge upp. Kezo kom med det bästa tipset och vet ni vad, efter ett tag var jag uppe på repet igen!!! Och inte bara det, jag var i mål!!! Vilket jubel! Så chockad jag var över mina krafter, och så imponerade alla var där nere.
Jag måste säga att det kändes riktigt bra att vara i mål och ha klarat hela banan, trots motgångarna och krämperna i ben och armar!
Nu var det bara en sak kvar, det roligaste av allt. En 250 meter lång linbana över vattnet, vid mål väntade alla
andra förutom Johanna som stod bakom och väntade på sin tur. Man bara tog ett steg ut och helt plötsligt var man i himlen, man bara svävade ut över vattnet och skrek, sprattlade med benen och armarna och var lycklig! Och stolt såklart!

vi badade tunna, åt buffé och åkte hem till viken igen. det var så mysigt och härligt och jag längtar redan till nästa personalfest!

tack allesammans, så roligt vi hade!

nu är jag ganska sugen på att göra om det igen.

pame!