by the way, jag har finally lärt mig att knyta en fluga - igen! så imorn blir det egenknuten fluga. däremot har jag nog en fusk i fickan ifall den skulle lossna och jag inte vet hur jag knyter om den. haha. alltid en reservplan!
   jag längtar såå till imorn, men samtidigt vill jag inget hellre än att gå kvar med min klass i ett år till. jag vill verkligen inte sluta nian och vammarskolan, jag vill verkligen inte det. men jag måste ju och därför vill jag få undan de tankarna och enbart tänka på hur roligt det kommer vara imorn. och sorgligt, även om vi ses igen så känns det som ett sista farväl.
   alla elever och alla lärare, så sorgligt. jag brukar inte gråta bland folk, men det kommer jag nog göra imorn. det känns så iallafall, när alla andra gråter brukar jag också börja gråta. (någon som minns när annelie tittade på sista avsnittet av OC och tjöt som en tok, då tjöt jag också som en tok. haha! har hänt fler gånger kom jag på...)
   idag fällde jag ett par tårar när janice sjöng sin låt till oss nior. och så gjorde jag det igen på avslutningsmiddagen när magnus höll tal som elevrådsordförande. fråga mig inte varför, men när vi mitt i talet skulle ge alla lärare en applåd brast det och jag började gråta. haha, så wierd. verkligen helt plötsligt. så magnus lyckades verkligen med talet, för jag gråter SÄLLAN till tal - speciellt inte magnus tal.

så vi får se hur det går imorn...



pame!