Vilken dag! En positiv överraskning imorse när Veronica stod vid bussen, en lugn bussresa med lotta engberg ersattes med en mysig pratstund med världens bästa. Vi fnittrade, pratade och pratade av oss innan skoldagen. Åkte förbi en bil som åkt av vägen och voltat över. Ganska läskigt. När jag ser sånt börjar jag tänka: Är det någon jag känner? Usch usch.
   Efter en varm bussresa hem har jag botat mig själv från världens smärta i ögonen (med ipren, gurka och spikmatta), gjort ett armband, tittat på maskeradoutfits och nu har syster kommit. Vi ska äta god kvällsmat och titta på TV. För imorn far hon till Thailand och vi ses inte på två veckor... Usch! Men de får det nog skönt och det är nog vad de behöver. Kanske vad vi alla behöver?



pame!