Idag startade jag dagen på bussen tillsammans med Magdalena Graafs sommarprogram från P1. Jag som redan älskade Magdalena efter allt hon gjort och självklart efter hennes underbara bok, älskar henne om möjligt lite mer nu. Hennes program var väldigt fint. Det handlade för det mesta om tiden då hon blev misshandlad av hennes äldsta sons far. Det smög sig fram en tår framåt slutet måste jag medge. Hennes röst, hennes berättelser och hennes musikval. Allt var perfekt. (Imorgon blir det Christer Lindarws program tror jag, längtar efter hans rispiga röst. Åh!)

Magdalena sa något väldigt fint idag, något jag aldrig kommer glömma. Jag har tänkt på det många gånger men aldrig satt ord på det. Men idag sa Magdalena orden som passade mig så bra. Bara under dagen har jag tänkt på dessa ord flera gånger. Blivit lite varm inombords och glad. Vad hon sa när hon pratade om hatet till denna människa, om ångesten och om vad som hänt henne var: Att vara lycklig är den bästa hämnden.
   Hör ni vad fint? Det kan mycket möjligt vara mitt nya levnadsmotto. Att vara lycklig. Bästa hämnden. Ja, jag är lycklig. Oavsett motgångar, som vi alla råkar ut för, och oavsett all negativ och ond energi som finns runt omkring oss. Att gräva ner sig i denna negativ respons. Att hata. Det tjänar du inte på. Men att vara lycklig och stöta bort allt ont, det försämrar ingenting. Tvärtom. Det gör allt mycket bättre. Det är den bästa hämnden mot personer som gjort dig ont. Personer som avsiktligt skadat dig.

tänk på det, att vara lycklig, det är den bästa hämnd du kan använda dig av.


här var jag lite måttligt lycklig kan jag lova.

pame!