Tittar på klockan, 14:59, precis i tid! Går in på mysiga Lilla Blå och kramar om en underbar tjej som jag knappt hälsat på sen den 9 juli förra året. Innan trodde jag att det skulle kännas konstigt, men det kändes verkligen helt naturligt. Och helt rätt! Köpte oss en varsin kaka, blev bjudna på en varsin pralin och så började vi prata. Det var så skönt att få prata om det som hänt. Och verkligen reda ut VAD det var som hänt och VARFÖR detta skett. Hur det egentligen kommer sig att vi inte pratat med varandra på mer än ett halvår! Efter tio år tillsammans.
    Det här ska vi göra om fler gånger, drygt två timmar räckte inte för att få prata ut ordentligt. Och jag ser fram emot det. Ingenting kommer att bli som förut, men det behövde inte sluta som det gjorde. Jag är tacksam för att vi tog det här gemensamma beslutet och träffades allesammans. Inga mail, inga sms, inga blogginlägg. Utan att på riktigt, alla fem tillsammans, verkligen få prata ut lite.

Tack för en mysig stund på Lilla Blå.

pame!