åke umgås med sig själv, han har ingen annan att umgås med.
foto: rodakorset.se

Jag älskar att höra på berättelser om upplevelser som äldre personer upplevt. De som föddes redan kring andra världskriget. 30-talet. 40-talet. De har alltid så mycket intressant att berätta om. Så många år, så många upplevelser. Är det inte fascinerande? Att jag själv en dag kommer sitta där och berätta historier för mina barnbarn (syskonsbarnbarn?) är helt ofattbart.
      
Men är det inte sorgligt att vissa av dem där personerna aldrig får berätta sina historier för någon? De som alltid är ensamma och aldrig får besök av någon. Att ensamheten bland äldre är så stor är fruktansvärt. Jag skulle själv gärna gå och knacka dörr, äta småkakor och lyssna på vad dem hade att säga. Nu har jag dock inte riktigt den tiden, men det finns dem som har tid.

Röda Korset besöker varje år tiotusentals ensamma äldre, personer på sjukhus och även såna som sitter i fängelse. Bara för att lyssna. Och för att detta ska kunna fortsätta krävs det pengar, som det alltid gör. Därför kan vi nu Ge en gåva mot ensamheten så att Röda Korsets frivilliga kan fortsätta glädja andra genom att knacka på hemma hos de ensamma äldre.

pengarna går till att utbilda och skapa nätverk för de frivilliga arbetarna på Röda Korset, och en hundralapp räcker till hela tre besök! kom igen, ge en gåva mot ensamheten här.

pame!