Den här recensionen från Länstidningen sitter bredvid Bosses recension ur NT på kylskåpssidan i köket och nästan varje dag tittar jag på dem och blir lite extra glad. Inte trodde väl jag att jag skulle få så fina recensioner innan jag fyllt 18! Men det fick jag, och det är jag så galet glad för!
     Hans Andersson heter han som skrivit recensionen och samma dag som tidningen skickades ut kom min granne över med en kopia! Så himla snällt. Innan detta hade jag knappt hört talas om Länstidningen, men det verkar vara en väldigt trevlig tidning med en sida per kommun. På hemsidan hittar man även en bild på min syster iklädd lampskärm! Haha.

Nu har det gått två veckor sen finalföreställningen av Valdemar i Vika, och den här veckan har jag mötts av positiva reaktioner TVÅ gånger! I onsdags vände sig en äldre dam om på bussen och började prata med mig. Hon hade varit på revyn och blivit väldigt imponerad av min sångröst och hur jag förde mig som tjej på scen. Verkligen en jättetrevlig och söt tant! 
Och när jag var hos Samelius i fredags fick jag komplimanger av kunden före mig. "Jag såg bara dig på scenen!" Haha! Det ska jag hälsa mina revykollegor, tänkte jag då. Skämt åsido, jag blir så himla glad när folk jag inte känner, och folk jag känner också såklart, kommer fram till en och börjar prata om revyn. Ja till och med på bussen och på Ica i Söderköping! Överallt liksom! Och det är så himla häftigt, det känns verkligen overkligt! Ibland undrar jag om dem verkligen pratar om mig!

återigen, tack för alla uppmuntrande och positiva ord! det här kommer jag leva på länge.

pame!