Idag lämnade jag Idrottslektionen för sista gången NÅGONSIN! Jag behöver aldrig någonsin genomlida en idrottslektion igen. Aldrig någonsin, och det känns så himla skönt! Det känns lite som om man läst klart en riktig dålig bok. Typ en sån man blivit tvingad till att läsa.
Som en överviktig och homosexuell kille har Idrottslektionerna inte varit speciellt roliga. På låg- och mellanstadiet hade jag flera riktigt bra idrottslärare som både hjälpte mig extra och respekterade mina svagheter. Men självklart hände det att man, som smidig som ett kylskåp, blev lite utskrattad då och då.
       På högstadiet splittrades tjejerna och killarna och plötsligt hamnade jag med ett tjugotal testosteronfyllda killar som både tränade fotboll och hockey på fritiden. Dessutom blev det desto tydligare Vad jag var, vilket inte alla gillade. Som ni kanske förstår blev det bara jobbigt med idrott. Inget roligt alls.
      Jag började "glömma" ombyte och sjukanmäla mig på friluftsdagarna. Och för att slippa dela omklädningsrum med dem andra bad jag om att få nyttja det extra omklädningsrummet det sista året, för att "slippa stressa innan nästa lektion". Dessutom tyckte jag verkligen verkligen inte om min idrottslärare. Jag föredrar att inte skriva det ord jag syftar på, men jag kan säga så mycket att vi inte hälsar på varandra idag.
      Däremot har det varit annorlunda på gymnasiet. Jag har faktiskt deltagit och gjort hyfsat bra ifrån. Men självklart fick jag en chock när jag igår fick veta att mitt slutbetyg bestod av två bokstäver. Ett V och ett G. Alltså ett Väl godkänt, ett VG!!! Trodde knappt att jag skulle få ett G med tanke på att jag missat väldigt mycket det senaste året och det faktum att vår idrottslärare blev polisanmäld för en månad sedan. Men mer än G blev det och jag är oerhört nöjd. Det känns lite som att jag vunnit! Vunnit över alla hemska idrottslektioner jag en gång genomled. Jag vann!

med det sagt stänger jag den dåliga boken och blickar framåt, utan att recensera handligen vidare.

pame!