Igår fyllde min kusin Ida år. Och igår när jag vaknade kände jag att hon var värd något speciellt just denna dag! Jag fick för mig att jag skulle knåpa ihop en liten film med minnen från allt fint vi upplevt tillsammans dem senaste åren. Och så fick det bli. Det tog några timmar att leta bilder och klippa ihop allt snyggt, men tillslut var filmen klar och uppladdad på Youtube. Nöjd!
     Skickade den till henne via Facebook och snart ringde hon upp. Och grät gjorde hon också. Så himla fint och så himla roligt att hon blev glad. Det var tydligen det finaste hon fått. Då började även jag fälla några tårar under vårt samtal. Men vi delar många fina minnen tillsammans och nu har vi en film att titta på när vi saknar varandra! Är det inte bra? För sakna henne lär jag göra snart igen...

jag älskar dig ida! och grattis igen.

pame!