Det har gått en hel vecka sen Finalen i Melodifestivalen 2012, alltså en hel vecka sen Danny Saucedo fick se sig besegrad och hamnade på en andraplats. Senare på kvällen kunde man läsa att Danny var grymt besviken, ledsen och arg och bojkottade efterfesten för att åka hem och umgås med familjen. Sen har vi blivit påminda om det varje dag - senast idag sa dem två gånger på radion "och nu till sveriges sämsta förlorare, danny saucedo och låten amazing."
       Visst, ärligt talat tycker jag det är fruktansvärt barnsligt att vara en så dålig förlorare - men jag är ju ingen tävlingsmänniska. Under finalveckan tröttnade jag verkligen på Dannys attityd i intervjuerna. Han var dryg och helt säker på en vinst. Men det är ju Melodifestivalen, glädjens fest! Slappna av lite liksom. Han ville vinna, jag förstår honom. Men man måste ju kunna ta en andraplats med värdighet och inte se det som en förlust!
       Men samtidigt som jag är väldigt trött på Danny Saucedo just nu, så tycker jag faktiskt lite synd om honom. Inte på grund av placeringen - han borde vara glad över två andraplatser. Men på grund av att han kommer påminnas om det här en lång tid framöver. Han är en bra artist och han förtjänar inte att bli presenterad som Sveriges sämsta förlorare på radio så fort han nämns eller när hans låt spelas. Det är bara dumt! Men visst, media är ju ganska dumma ibland.

Däremot är jag inte trött på hans utseende! Here you go, några bananbilder på vår fina Danny Saucedo!


danny och bananer, inte helt fel. man tackar!

pame!