foto: lidköpingsnytt.nu

Som öppet homosexuell möter jag ständigt fördomar och på grund av dem har min uppväxt och skolgång varit en berg- och dalbana i omgångar. Men jag är inte bitter för det. Det här inlägget ska alltså inte handla om att jag tycker synd om mig själv. Inte alls. Det här inlägget skriver jag nog mest för att säga att även jag har dem. Fördomarna.
Innan jag såg filmen Hur många lingon finns det i världen, ja jag skriver mycket om den nu, så hade jag fördomar om utvecklingsstörda. Jag tyckte ärligt talat att det var något läskigt, och jag tror att det berodde på att det för mig är något främmande. Att inte veta hur dem ska agera härnäst, det skrämmer nog mig lite.
    Men efter att ha sett denna film insåg jag vilka fantastiska personligheter dem kan ha, oavsett sina diagnoser. Det fick mig att vakna till lite och tänka efter: varför finns dessa fördomar? Personligen försöker jag undgå att vara fördomsfull, men det är näst intill omöjligt i dagens samhälle. Fördomar finns nästan överallt! Vi har dem alla!

jag som stöter på fördomar så pass ofta borde väl ändå ha inte fördomar? men jo, vi har dem alla...

pame!