Nu ska jag ge mig ut på en promenad och sen koppla av med 18 minuter i solariet. Jag veet, det är ohälsosamt och kan säkert leda till en massa hemskt. Men det kan en påse godis också!
      Att ligga i solariet, och verkligen koppla av och låtsas att jag är någon annanstans - det är precis vad jag behöver unna mig själv just nu. Jag finner liksom ingen ro, varken hemma eller i skolan. Varken på bussen eller under promenader. Det är alltid något som tynger mig. Framförallt nu när jag vill så oerhört mycket men inte alltid hinner med.
     Min personlighet är inte som alla andras, jag kan själv säga att jag är speciell. Och jag gillar det. Men det tar mycket energi. Folk ser på mig, både med positiv och negativ blick, och när någon ser på en så går man inte oberörd förbi. Det gör man bara inte. Man tänker på varenda liten gest. Höger fot, vänster fot, höger fot... Håll ett snyggt tempo, ha rak rygg, in med magen, le lite nonchalant, kolla på telefonen, fixa håret. Men jag har lärt mig att se oberörd ut, jag har lärt mig att leva med det. Uppmärksamhet har jag alltid älskat, när jag var liten stog jag i mormors kök och mimade till Ricky Martin. Jag framstår säkert ännu mer som utseendefixerad nu. Men jag är det och jag mår sämre av att inte tänka på hur jag ser ut och vad jag gör. För jag gör ju ett val varje gång jag masserar in waxet i håret så det står rakt upp, varje gång jag väljer dem färgglada och matchande kläderna, varje gång jag går utanför dörren.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag aldrig skriver något för att ni ska tycka synd om mig. För vet ni vad? Jag tycker inte synd om mig själv! Jag älskar mitt liv. Jag är så fantastiskt nöjd med det liv jag lever idag och ångrar ingenting. Många förstår inte hur jag klarar av en vardag som min. Men jag gör det, tack vare att jag unnar mig och försöker finna ro när jag får möjlighet. Och ikväll är ännu ett tillfälle, så nu ska jag ta på mig mina promenadskor, ge mig ut i kvällssolen och sen njuta av dem där arton minutrarna av lugn och ro. Så det så!

pame!