Jag drömde ofta om att vara med en dansgrupp när jag var yngre. Jag ville dansa allt möjligt, vara i en grupp, lära sig en koreografi och ha föreställningar. Men jag gjorde det aldrig, trots att flertalet av mina vänner gjorde det. Jag kände inte att jag passade in i en dansgrupp och jag kunde inte se mig bland en av dem. Det är dock inget som grämer mig idag, det har det aldrig gjort. Men jag minns att det var en dröm jag hade. Dessutom minns jag att jag inte vågade, tack vare de tajta svarta byxorna man hade vid uppvisningar. Såna ville jag absolut inte ha, jag som bar pösiga jeans varenda dag. Därför blev det aldrig av. 

      Men vad jag vill komma till med denna snyfthistoria är att igår uppfylldes en dröm jag alltid haft. Att få dansa i ett rum med en spegelvägg mitt emot. Att se sig själv och gruppen när vi övade och svettades tillsammans. Det har alltid varit en dröm. Det ser så glamouröst ut när man ser andra som övar i såna rum. Och igår fick jag alltså chansen och jag kände hur kroppen fylldes med glädje ända ut i fingertopparna. Äntligen fick jag uppfylla den drömmen! Och fler gånger kommer det bli, för än är det långt innan koreografin sitter!