slutet på det gamla.

Ja, jag lever. Men det här är så oerhört stort, jag har liksom tagit studenten, att det tar tid att smälta och förstå. Det, och tidsbristen, är anledningen till varför det varit så tyst här senaste dagarna. Och det ska få förbli ganska tyst även ikväll. Jag ville bara berätta att jag lever! Och jag är jäkligt lycklig. Lyckligare än såhär har jag aldrig varit tidigare. Jag har så mycket att berätta. Så mycket att dela med mig av. Men jag är fortfarande som i trans efter allt som hänt och allt jag upplevt, så än är det för tidigt att sammanfatta och återberätta. Det kanske blir imorgon, eller en annan dag. Jag får se.
 
pame!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




kontakta mig gärna