Tiden stannar. Hjärtat fryser till is. Tårarna rinner. Saker och ting som inte ska kunna ske, sker. Personer som inte ska lämna denna jord, lämnar. Beslut som inte ska behöva tas, tas. Livet är fruktansvärt orättvist emellanåt. Fruktansvärt hemskt. På ett ögonblicks sekund så kan allt vändas upp och ner. Och det har hänt. Förra veckan var fantastisk på flera sätt och vis. Jag hade en fantastisk vistelse uppe i Stockholm och jag hade inte kunnat be om mer. Men den avslutades inte lika bra. En bekant till mig, men framförallt en väldigt nära väns vän, lämnade oss alldeles för tidigt. Bara 23 år gammal, med en livsglädje och en framtid. Det är det som är fruktansvärt. Det är det som inte ska ske.

 

Varför jag berättar det här för er såhär på en fredageftermiddag är för att jag verkligen vill påminna er om att ta tillvara på era liv. På era korta stunder här på jorden. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Så lev. Lev i nuet. Älska dina nära. Bär inte på en massa hat. Uppskatta det enkla i vardagen och framförallt: gör varje dag till den bästa i ditt liv.