Förutom radiointervjun i P4 blev jag intervjuad tidigare i veckan av Siri. Hon jobbar med ett stort arbete i skolan om just Homosexuellas rättigheter till giftermål och adoption. Hur lyder det där gamla citatet om att man blev tagen någonstans, att man liksom var oförberedd och överraskad? Sängkanten? Haha, iallafall.
   Var inte riktigt beredd med några bra motiveringar men efter att jag fått fundera ett tag kom jag på ett par rader som hon kanske han ha nytta av, vad vet jag? Självklart tycker jag, liksom många andra, att vi alla har våra rättigheter. Att det ska vara jämnställt bland oss och alla ska ha rätt att gifta sig och adoptera. Men så självklart är det ju inte alltid!

Att gifta sig och bilda familj harsedan urminnes tider varit en naturlig och sälvklardel i en människas liv. Att bli förälder och gifta sig är för dem flesta livets lyckligaste stunder. Har inte vi homosexuell samma rättigheter till ett lyckligt liv? De flesta vill skaffa barn och gifta sig i livet, ska vissa behöva gå miste om dessa lyckliga stundr - bara för att de är homosexuella?
   Ett barn med två pappor har fortfarande samma möjligheter till att bli en bra männis. Och två föräldrar av samma kön är väl bättre än inga förldrar alls? Runt om i värlen finns det miljontals barn som mest av allt önskar sig ett hem och jag tror inte de bryr sig vare sig de får två pappor eller två mammor. Varför ska vi inte ta till vara på dem resurser vi har och rädda så många barn som möjligt? Är det inte vad vi vill - göra världen lite bättre och hjälpa de som behöver hjälp?