Okej, det dröjde nästan två veckor. Men här kommer ett längre inlägg om min underbara Stockholmshelg tillsammans med min bästis Maria!

Jag klev på bussen i Norrköping, slog mig ner bredvid Maria och tillsammans åt vi matsäck och löste Melodikrysset. Riktigt svårt var det, men vi klurade ut det mesta. Tiden flög förbi och snart var vi framme vid Centralstation i Stockholm. Jag kände mig redan vilsen, men Maria kan Stockholm som sin egen ficka och allt gick bra. Vi var framme vid ett-tiden och började med att låsa in våra väskor i ett skåp på stationen. Sedan tog vi en tunnelbana ut till Naturhistoriska museet. Där blåste det halv storm och vi tog snabbt lite bilder utanför innan vi sprang in.
     Efter att vi gått där en stund och beundrat allt från fjärilar och valskelett till tvåhövdade kalvar kom vi på att vi inte fått något museum-märke som alla andra hade. Efter det hade vi uppsikt efter alla värdar för att inte bli påkomna. Strosade omkring där ganska länge och hade allmänt trevligt innan vi tog en tunnelbana tillbaka till stan. Stureplan, Strandvägen och lite däremellan. Jag vet inte alls var vi befann oss men vi besökte en Saluhall, Urban Outfitters och Bruka samt Carl Malmstensbutiken nere på Strandvägen.
     Klockan blev mycket och vi var tvungna att ta oss tillbaka till stationen för att byta om i ett minimalistiskt toabås. Vi hade liksom inte så mycket val, och vi var tvugna att byta om... Bytte om från city-chic till gala innan vi köpte en bukett blommor till musikalstjärnan Hanna Lindblad. 17:15 hade vi ett reserverat bord som väntade oss på Sturehof. Bara det finaste duger! 
     Där skrattade jag mer än någonsin, tårarna rann och jag kunde inte andas. Det skedde roliga saker hela tiden och vi hade så oerhört roligt. Maten var god, sjukt dyr och fyllde hela bordet. Köttet på en tallrik, potatisen på en tallrik, salladen på en tallrik och såsen för sig. Det var alltså bara min mat! En liten efterrätt fick det bli innan vi bad om notan och tog en taxi ner till Oscarsteatern. 
     Kom i lagom tid till föreställningen och intog våra platser, på sjunde rad! Första akten började och återigen; jag har aldrig skrattat så mycket! Det var den roligaste musikalen jag sett någonsin och allt var så proffsigt. Ena sekunden satt man och gapade av förvåning, nästa sekund vek man sig dubbel av skratt. 
     I pausen tog vi en tur runt i teatern och beundrade hur fin den var. Tog ett glas i baren (ren 7up) och tittade på folk, som helt klart tittade tillbaka på en! Kan det bero på flugan mån tro? Jag hade ju min paljettfluga, den återkommer jag till snart. När klockorna ringde drog vi oss tillbaka mot våra toppenplatser för att njuta av en ännu bättre och ännu roligare andra akt.
     Efter föreställningen väntade vi och blev snart hämtade av musikalstjärnan själv, världens bästa Hanna Lindblad! Helt underbar och det var superroligt att äntligen få träffa henne! Hon tog med oss backstage och det första hon sa var: Nu kan det bli lite naket. Och det blev det, faktiskt flera killar som gick omkring i bar överkropp. Min kommentar blev; Oh, det låter bra!
     Blev imponerad av all rekvisita och alla kläder som fanns överallt. Sedan gick vi till hennes, ganka lilla, loge där alla hennes klädbyten hängde. Snacka om fabolous! Jag blev helt till mig förevigade allt med ett par foton. Inte nog med det, vi fick träffa och prata med flera av musikalstjärnorna. Fina Jonas Malmsjö gjorde oss sällskap i bar överkropp tillsammans med inte lika fina Henrik Dorsin, iförd endast en handduk. Leif André gav mig komplimanger angående min fluga och berättade att han sett mig under hela föreställningen tack vare den. Han var väldigt trevlig! Tyvärr stötte jag inte på Susanne Reuter, men istället fick jag träffa flera - inte lika kända, men minst lika trevliga! - personer ur ensamblen.
     När Hanna gjort sig redo begav vi oss, tillsammans med Camilla ur ensamblen och dirigenten (vars namn jag glömt) till Frey's. Där slog vi oss ner vid ett bord med ytterligare ett gäng ur musikalen. Det var klädansvarige, flera ur ensamblen och så ett gäng ur orkestern. Mycket trevligt! Där stannade vi i ett par timmar innan vi tre tog en taxi hem till Hannas lägenhet på Södermalm.
     En lägenhet som hade allt! Jag kan inte beskriva med ord hur snyggt det var! Allt var genomtänkt och mycket var extra allt! Precis i min smak. Specialdesignat blandades med loppisfynd, kamelmattor från Afrika och kläder och skor i överflöd! Hallen var som en garderob där ena väggen var full med skor och andra med jackor. Soffan var lila och hur skön som helst. Badrummet var ett discorum med inbyggda led-lampor innanför kaklet. Jag kan fortsätta i evigheter... Vi drack te, fick lyssna på grym musik(!) och pratade länge innan vi bäddade ner oss för att sova några timmar.
      Söndagen innehöll inte lika mycket roligheter, men den var verkligen inte tråkig. Började med frukost på ett jättemysigt café på Södermalm. Väldigt trevligt hade vi där innan vi tog en liten promenad i vårsolen. Sedan skjutsade Hanna ner oss till (?) där vi fick träffa tre av hennes vänner. Bland andra Cornelia Webb, en av mina stora idoler och förebilder. Hon är smyckesdesigner och fick ELLE's pris för bästa accessoardesigner tidigare iår. Hon var jättetrevlig och jag kunde inte låta bli att ge henne en massa komplimanger! Hanna berättade självklart att även jag var i branschen, men jag tillade att jag inte alls var lika duktig som hon! (Hemma hos Hanna fick jag se flera av Cornelias smycken, eftersom Hanna nästan bara använder hennes smycken, och jag blev så förälskad! Allt var i min stil, hon är så grym!)
     Jag och Maria lämnade dem och begav oss på nya äventyr. Först till Johan Rheborgs fotoutställning och sen till Fotografiska museet. Båda två bjöd på mycket fina foton och en hel del motion med tanke på att dem låg åt två helt olika håll. Efter att vi varit tillräckligt kulturella tog vi en promenad längs med Götgatan där det låg mängder med fina butiker. Avslutade med en lunch på Fräcka Fröken innan vi tog oss till stationen.
     Och där, som ni kanske redan läst, fick vi ta farväl i all hast då vi hamnade på olika bussar.

Tada, ett 28 timmars-äventyr förkortat till bara sisådär 1000 ord! Som ni kanske förstår var det här en helt fantastisk helg som jag sent kommer glömma! Och om ett år gör vi det igen, om Hanna har något på gång vill säga...

pame!