foto: whattoseeinmadrid.com

När jag var liten, så var jag också yngst. Jag fick all uppmärksamhet i släkten och var nöjd med tillvaron att bara umgås med mina äldre syskon och kusiner. Jag träffade aldrig några små bebisar och därför föddes aldrig någon dröm om att själv bli pappa. När jag blev lite äldre och började fundera på vem jag verkligen var, kunde jag verkligen inte se mig tillsammans med en kvinna - och därav önskade jag fortfarande inga barn. Men plötsligt visste jag vad jag var, jag var homosexuell. Jag såg plötsligt mig själv i framtiden tillsammans med en man. Men med ett barn? Ja, faktiskt. 
     Den senaste tiden har jag insett att jag kanske skulle vilja bli pappa. Gå där bredvid min make med en liten tjej eller kille i barnvagnen. Hålla min son eller dotter i famnen och känna värmen som strömmar ut ur det lilla miraklet. (Att vara pappaledig?) Det kanske inte vore så dumt ändå...
     Men det vore ingen enkel process. Det skulle ta, om det ens vore möjligt, extremt lång tid för mig att bli pappa. Via adoption, som numera är tillåtet i Sverige, skulle det vara möjligt. Men i de flesta länder adopterar man inte barn till homosexuella par. Vilket plötsligt gör det nästintill omöjligt. Tanken på att vara en ung pappa är iallafall helt uteslutande i dagens samhälle för en homosexuell. 
      Jag förstår verkligen inte varför. Argument som "barnet behöver en mamma och en pappa" och "barnet skulle bli mobbad för att ha två pappor" är ju bara skrattretande. Varför skulle ett barn inte må lika bra med två föräldrar av samma kön? Idag finns det ju massvis med ensamstående föräldrar - ska vi inte ta ifrån dem barnen då? Alla barn måste ju tydligen ha både en mamma och en pappa... Och om ett barn skulle bli mobbat för att ha två homosexuella pappor så ligger ju inte problemet i familjekonstellationen - utan i samhällets syn på homosexualitet! Vi lever ju idag, 2012 - är det inte dags att göra något åt det?

men jag är inte bitter, jag får väl helt enkelt bli världens bästa farbror/morbror/gudfar annars!

pame!