fler foton, med lite bättre kvalité, kommer snart, så fort fotografen publicerat dem!

Alltså, jag kan fortfarande knappt förstå vilken fantastisk kväll jag hade igår. Och det bästa av allt är att alla verkar ha haft det sådär roligt!

Började kvällen med förfest med Ida, Nathalie och Jonas i Lisas lägenhet innan hon också anlände. Efter att ha tittat på Loreens framträdande i bstängde vi av och började gå längs med vattnet ut till Grännäsparken för dans till Debbie & Lasse. En inbjudningsfest anordnad av några par som blivit lite av en tradition, och iår var det vår tur att ansluta oss till gästlistan. Började kvällen på dansgolvet med en bugg med fantastiska Nathalie som följde fint. Det var så underbart att få dansa igen. På riktigt. Det finns inget roligare än att dansa på en dansbana!
     Det var mycket folk, alla var på bra humör och underhållningen var helt klart allsidiga och duktiga. Men framåt midnatt lämnade jag och Christian dansgolvet för att ställa oss under ett träd, och kolla på omröstningen på mobilen. Så spännande! När vi började inse hur resultatet skulle bli gick vi tillbaka ner till dansgolvet men fortsatte titta. Framåt slutet var vi närmare tio personer som samlats runt telefonen. Och tillslut, tillslut var det klart och vi alla utbrast i ett glädjeskrik som inget annat. Och så sattes Euphoria igång och det kändes som att hela taket lyfte. (Nu ryser jag från topp till tå!) Jag grät, skrattade, dansade och log som aldrig tidigare och alla verkade vara så glada. Kramades och pussades och var lyckligare än någonsin! (Och nu blir jag tårögd igen!)
     Nu var det väl ungefär en halvtimme kvar av dansen på Grännäsparken, och den tog jag vara på! I omgångar började jag gråta och skratta samtidigt som moderna ringdanser och långdans med säkert 30-40 personer varvades med bugg och tryckare med diverse tjejer och killar. Oväntat men roligt! Som sagt, inget går upp mot dans på dansbanor! Sista dansen dansade jag med min kusin Ida som jag saknat såå den sista tiden. Vi sjöng med i stroferna ur en av Ted Gärdestads kärlekslåtar. En extralåt blev det också och självklart bad vi om Euphoria!
     Efter att ha skyndat till Davidssons för en extra halvtimmes dans var det bara att börja gå hemåt. Och vet ni vad? Jag har gått denna långa backe hem så otroligt många gånger under mitt liv, men aldrig har det gått så enkelt som inatt. Jag nästan svävade hem utan att bli det minsta ansträngd. Inte rädd för mörkret och djuren och varken mjölksyra eller andnöd. Men jag gick inte hem för att sova, utan för att kolla in Eurovision-finalen i efterhand! Precis som jag skrev i det tidigare inlägget gick jag inte och la mig förrän 05.00! 

Något annat jag vill passa på att uppmärksamma var alla fantastiska komplimanger jag fick under kvällen. Oväntade personer kom fram och pratade med mig, och ville till och med ta kort med mig! Det berättar jag inte för att verka märkvärdig, men det är något som verkligen gör mig glad. En kille i min ålder kom till och med fram till mig och berättade att han hade följt mig länge och hade koll på mig, och att han tyckte det var så kul att äntligen få träffa mig. Det är väl något jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Men roligt var det och jag blir så himla lycklig! Även om det krävs lite alkohol för att vissa ska börja prata, så uppskattar jag det enormt!

pame!